Vaknade på marken

I fallet såg jag att min kollega lyckats klamra sig fast där uppe och tänkte: ”Skönt. Då klarade han sig i alla fall”. Sen vaknade jag på marken när ambulansen kom. Jag försökte ställa mig upp, men kunde inte.

På sjukhuset konstaterade man ett ben- och ett armbrott, och sa att jag snart skulle vara på benen igen. Men det visade sig att även foten och ryggen var svårt skadade. Det blev ilfart till Uppsala, där jag möttes av en doktor direkt vid ambulansen. När han lyfte på mitt skadade ben vek sig knäet åt fel håll.

Täckt av gips och bandage

Operationerna avlöste varandra. Först ryggen, sedan benet, därefter knäet. Jag var täckt av gips och bandage, och fick ligga på en rörlig madrass för att inte få liggsår. Efter två veckor i Uppsala blev det tre månader på Västerås lasarett, där jag låg i en specialsäng med en maskin som böjde det trasiga knät.

Jag hade ett fantastiskt stöd från min hustru under hela tiden, och hemma hjälpte svärföräldrarna till med barnen och mycket annat.

Rullstolen vägde ett ton

När jag väl kom hem var det i en rullstol som vägde 1 ton, och jag åkte tillbaka till sjukhuset två gånger i veckan för att lära mig stå och gå. Till slut var jag redo för arbetsträning och blev så småningom anställd på företaget, vilket gav mig chansen till en ny karriär.

Många år senare har jag fortfarande ont överallt och väntar på nya knän och ny höft. Men livet blev ändå ganska bra till slut, och det tackar jag familjen och vännerna för. De fanns där när det var som allra värst. Så ge aldrig upp, hur illa det än blir. Men framför allt: använd alltid den skyddsutrustning som finns.

Hans